I går kom dagen som jag fasat för länge... Min älskade, älskade Stina fick somna in... Hon har varit dålig i en vecka, har fått medicin men både jag och veterinären var överens om att det fick vara bra nu... Vi har sån fin veterinär, Stina fick en kanyl i sitt ben, och sen fick hon hoppa upp i bilen och lägga sig, och där fick hon sitt sömnmedel... Så fint och stilla gick det...
Vi har ju haft henne sedan hennes första dag på jorden, eftersom vi fött upp henne själva. Sedan blev hon ju min egen hund på gamla dagar, och innan dess hade jag hennes mamma... Nu blir jag utan hund, och det känns så tomt och konstigt...
Sov gott min älskade hund! Tack för att jag fick vara din matte!
💔