Idag är det vemodigt... Idag är dagen jag säger Hej då till mitt hus, och min trädgård, ja - mitt hem de senaste 20 åren!
Det har varit roligt att hänga med dig kära hus! Eller inte alltid förstås, visst har du varit jobbig ibland, med alla projekt som har pockat på... du var ju liksom i stort renoveringsbehov när vi träffades... Egentligen var du rätt ful faktiskt... Och stor och otymplig är du, när du skall städas... Men du har lärt mig en hel del... Jag var ju helt enkelt tvungen att lära mig att tapetsera till exempel, tack för det!
Och trädgården, den såg inte kul ut minsann för 20 år sen, och inte kunde jag ett dugg! Men du fick mig intresserad, ja, jag blev ju faktiskt en trädgårdsnörd till och med!
Inte visste jag vad det var för nån liten kvist som kom upp ur jorden här bredvid altanen, men det visade sig vara ett körsbärsträd! Och vilka goda körsbär sen då! I fjol, sommaren 2018, slog du rekord med ätbara körsbär i mängder i två månader! Även valnötsträdet och äppelträdet hade rekordår då, kanske ni hade på känn att det drog ihop sig...?
Sen har jag ju lagt en smärre förmögenhet på växter, det skall jag inte sticka under stol med, men det har ju varit så roligt att smycka dig!
Fast några växter fanns här ju redan, den här pionen till exempel, men det var en liten ynklig och ledsen en, som stod i ett mörkt hörn och skämdes. Men jag läste på, och flyttade den, och nu är den är den gigantisk!
Inte bara trädgårdsnörd, pionnörd kan man väl också kalla mig. Det blev nog en 23 stycken till slut...
Och kära trädgård, vi har haft så roligt tillsammans, du har gjort så jag har fått utöva min kreativitet, du har gett mig både hjärngympa och fysisk gympa, tack för det! Och bloggen startade jag ju på grund av dig, bara det!
Till och med rosor blev ju kul till slut!
Det här har varit favoritplatsen, sitta här på altantrappan med en kopp kaffe, eller bara sitta, och glo lite på "ägorna"... Här ligger älskade Stina, som fick vara med 13 år i detta hus, ja hon föddes ju till och med i denna trädgård! Hon fattas mig sedan en månad tillbaka... ♥ och du kommer också att fattas mig... Jag vet att man skall blicka framåt, och det tänker jag göra med, men jag är ju en sån där hemmakär typ, som liksom blir lite fäst vid de saker jag har omkring mig... Så ja, det är med vemod jag lämnar dig idag, mitt kära hem...
Hej då!
♥