En av helgens utflykter gick till den lilla viken vid S:t Olofsholm, som ligger på norra Gotland. Det blev en dag i nostalgins tecken. Här har jag inte varit på 16 år, men innan dess tillbringade jag många härliga stunder här, eftersom min mamma och hennes man bodde här under 20 somrar, innan hon blev änka och hennes makes son tog över stugan.
Stugan är nu till salu, och det var ingen där så jag kikade runt lite... Det kändes väldigt vemodigt... det är liksom så mycket mamma, den här platsen. Och hennes man också förstås, som jag stod mycket nära. Här hade vi så mycket roligt tillsammans, här ute umgicks man liksom. Ja, det var ju innan mobilernas tid, men ändå... visst fanns en liten teve men den stod i "finrummet" och användes knappt. Här var vi utomhus mest hela dagarna, spelade boccia, gick ner till viken och badade, eller gick kvällspromenader tillsammans, ibland med kaffekorg. På kvällarna satt vi i köket och spelade kort. Här fanns inte heller vare sig vattentoalett eller rinnande vatten, utan här fick man både diska och borsta tänder utomhus.
Bild från Hemnet. I det här köket satt vi som sagt och spelade kort! Det är sig likt från förr, det nya jag kan se är väl i så fall mikrovågsugnen, i övrigt är det sig likt! På vedspisen kokade mamma kaffe... så gott med kokkaffe och bondkakor!
En ros. Troligen fanns den redan här på mammas tid. Har för mig att det fanns malva här vid fönstret men det såg jag inte till några.
Hej då stugan!
Ja, det blev visst ett nostalgiskt inlägg. Avslutar med en ros från min trädgård, vad kan passa bättre än rosen Nostalgie.