Ormbunksbladen växer mer och mer för varje dag, sträcker på sig och vecklar ut sig sakta men säkert.
Tulpanerna sticker upp lite uppnosigt ur marken, och är som små färgklickar så här på våren. Varje dag är jag tvungen att ta en liten runda för att se vad som har hänt ute i rabatterna, vem vet, kanske något nytt sen i går?
Här kan jag vara mig själv, här gör jag precis (nästan) vad jag vill och när jag vill. Här finns ett lugn (som i och för sig störs ibland av en granne som roar sig högljutt, men det är en annan historia). Mestadels är det lugnt, och jag mår så bra!
Här i min egen lilla oas hämtar jag kraft, och man kan kanske säga att jag utövar mindfulness här, vilket ju skall vara så nyttigt... Vilket fall som helst så mår jag bra av den, både till kropp och själ. Det är nog därför jag älskar den, min trädgård!
