Ja, det är vad vi har just nu. Från att ha haft tre av varje, har "beståndet" minskat, och sedan Vilda flyttade i julas, och Casper fick sluta sina dagar i våras, är alltså läget så här. Att ha en hund är precis lagom om ni frågar mig, dessutom en som är 10 år gammal, lugn och fin alltså! Älskade Stina, vad hon är mig kär!
En katt känns dock lite lite, även om Myzan har blivit keligare sen hon blev ensamkatt.
Inte bara keligare mot oss människor, även mot hunden är hon väldigt kärvänlig! Stina är väl inte helt bekväm...
....men verkar ändå acceptera henne rätt bra.
Yngsta dottern sa häromdan -" jag tror Myzan är född i fel kropp". Och ibland undrar man, om hon är en förklädd hund...Här ligger hon i Stinas låda ;)
Men snart så, om en vecka, då blir det liv i luckan, då mannen åker till Danmark och hämtar hem en setter till... En femmånaders-valp dessutom, den är inte ens en liten söt åttaveckorsvalp... :( men mannen har ju varit i Kosovo tills nu (kommer hem i nästa vecka) och har alltså inte kunnat hämta hem den förrän nu. Hm, alltså blir det obalans igen - två hundar och en katt! Måste vi snart göra något åt! Jag har ju försökt att para Myzan nu i vår, haft en hane här på besök x antal gånger, men det har inte velat bli nåt tyvärr... så nu har jag så smått börjat leta efter en kattunge att köpa istället.
Så Stina, det är lugnet före stormen! Valpen lär vara mycket jobbigare än vad Myzan är kan jag säga!
(om ni undrar varför Stina flämtar så har hon just kommit in efter en cykeltur)