I går kväll kom maken hem från fjällen, med vår lille Harry! Det är inte alla som har en personlig kattleverantör, men jag har det... För fem år sedan hämtade han hem Myzan när han pendlade från Stockholm, och igår kväll anlände han alltså med vår lille Harry! Maken har väl sällan varit mer efterlängtad...;) En liten nätt omväg på 50 mil tog han när han körde från Virisen, som ändå är 100 mil enkel resa...
Nåväl, nu var det inte den stora mannen vi skulle prata om, utan den här lille killen! Alltså världens gosigaste lille kille har flyttat hem till oss! Hela natten har han legat mellan oss, och han vill vara där vi är hela tiden. Kurrar och vill upp i knät.
Myzan var väl inte så road som jag hade trott... det fräses och morras lite från hennes sida, men det skall väl ge med sig snart.
Vägen till mannens hjärta går ju genom magen, och det funkade rätt bra på Myzan också, som är rätt matglad... Lite kattungemat tackar man ju inte nej till!
Idag är jag hemma och VAK-ar (vård av katt) eller tja, jag fick ju ta semester förstås, det finns ju ingen matte/husse-penning... Men inte kunde jag gå iväg och lämna honom ensam hemma inte, så här första dagen! Nu skall jag och lillkillen ta och lägga oss på soffan en stund, det tar på krafterna att ha en bebis ;)