Tack för alla fina hälsningar och tröstekramar i förra inlägget. Här är så tomt, så tomt.... Ingen liten kille som kommer när man skramlar med kaffekopparna, eller börjar stöka ute i köket, och som hoppar upp i knät på kvällarna... Det är så sorgligt och jag saknar honom så, men det jobbigaste var ändå innan. Att besluta något sådant är så svårt, man drar på det lite men vill inte dra på det för länge, för djurets skull... ja det är svårt, det vet nog alla som haft djur...
♥
Livet går ändå vidare, och dagarna efter han var borta, så började Myzan jama... jag visste först inte om det var av saknad efter Casper, men sen förstod jag att det var löp!
Så nu har vi herrbesök igen, och nu går tongångarna lite annorlunda än sist! Oj, vad de vänslas och står i...;)
Puss!
Ibland får han ta igen sig lite...
Med ett påskägg som jag porslinsmålade för en herrans massa år sen, och skära tulpaner, önskar ja er en fin Skärtorsdag!